Nanoteknik Litet format av stor betydelse


Ett glimrande föredrag av Professor Jens Birch från IFM vid Linköpings Universitet.

Vi som fick avnjuta detta excellenta föredrag, ett drygt 40 tal medlemmar, kunde inte slappna av en sekund utan var mycket koncentrerade under hela föredraget. Jens hade avsiktligt inte förenklat sin framställning och talade om vad som menas med begreppet nano, var nanotekniken används, och kommer att användas, samt avslutningsvis sin egen forskning.

 

Jens är professor i tunnfilmsteknik och fokuserar sin forskning på att kunna göra speglar för röntgenstrålar, en till synes knepig uppgift eftersom röntgenstrålar ju passerar rakt genom de flesta material.
Vi fick veta att nanopartiklar är mindre än 100 nanometer där 1 nanometer är 10 upphöjt till -9 meter. För att få en uppfattning om storleken svarar detta mot att stå i Norrköping och titta efter ett knappnålshuvud i Eskilstuna!
Nanoteknik är alltså de tekniker som används för att jobba med enskilda atomer i materialen. Eftersom atomer är små enheter som måste betraktas kvantmekaniskt så inser man att arbetet är både tekniskt svårt och intellektuellt krävande.
Man jobbar med tre kriterier i sitt arbete:
1 partiklarna måste vara nanopartiklar
2 man måste ha kontroll över vad man gör, och veta varför det blir som det blir
3 det måste vara nya och nyttiga egenskaper man arbetar fram

Många applikationer av nanotekniken finns redan inom ljusoptiken framför allt i lysdioder med mycket bestämt spektrum. Det finns också fönsterglas som är nanopartikelbelagda och därför självrengörande. Smutsen kan inte binda till glasets nanoyta och spolas lätt bort av vanligt regn.
Jens egen forskningsgruppfokuserar som sagts på speglar för röntgenstrålar. Man har hitintills lyckats göra en spegel som är ca 1 kvadratdecimeter stor. I ett röntgenmikroskop skulle man kunna se 100 ggr bättre än man ser i vanligt ljus. Speciellt intresse har tekniken när man vill göra spegelteleskop för rymdobservationer i röntgendelen av spektrat. Man deltar i ett projekt som syftar till att kunna studera ”svarta hål” i rymden i mycket större detalj än man kan göra idag. För detta behövs tusentals 1-metersspeglar i ett konglomerat av rymdstationer. Man planerar att ha ett sådant observationssystem fungerande 2040!
Ett stort tack till Professor Birch.

««« Tillbaka
Publicerad: 2008-10-16